Normer inom sport

Idag har idrotten växt sig större och större i samhället. Många ägnar sig åt någon sport för på sin fritid och klubbarna och föreningarna runt om landet växer och blir fler. Men med dessa stora grupper av människor som samlas följer också ett antal problem. Det finns ett antal onödiga normer kopplade till sport som inte främjar varken idrotten eller individerna.

Idrotten sätts framför allt

En av normerna som jag märkt börjar sätta sig mer och mer, speciellt hos äldre killar som idrottar och börjar ta sin satsning mer seriöst är följande. Du ska sätta idrotten framför det mesta och om du inte satsar på att komma på elitnivå har du heller inte rätten att utöva idrott på en hög nivå. Jag har hört berättelser om tränare som öppet uppmanar ungdomarna i klubben att till exempel prioritera idrotten framför skolan. Man har inte tid med något utöver idrotten, inte ens att besöka nätdejtingtips.se för att försöka hitta någon att dela bördan med. Detta är totalt fel. Ska ett starkt idrottsliv kunna utvecklas i Sverige behöver man kunna kombinera idrotten med en normal, fungerande vardag och man måste också få idrotta bara för att man tycker att det är roligt. Ofta leder normen om en elitsatsande ungdom till att man antingen brottas med stress och känslan att inte räcka till, blir utbränd eller helt enkelt slutar med idrotten helt och hållet. Detta är, som de flesta förstår, inget som kommer att främja svensk idrott.

Ätstörningar inom idrott

En annan destruktiv norm som fått stor utbredning inom idrotten i Sverige, speciellt inom konditionsidrotter, är den som är kopplad till mat och vikt. Vi har i år hört ett antal historier om till exempel längdskidåkare som drabbas av ätstörningar för att normen är att man ska vara lätt och man tror att det är ända sättet att bli riktigt bra. Här pågår dock ett aktivt arbete för att kunna bryta med och bli av med dessa idéer. Man jobbar bland annat med att från förbunds och lednings sida påtala att man inte behöver vara pinnsmal för att vara snabb, utan peka på att det faktiskt finns många som nått toppen, trots att de inte ser ut som normen säger.

Alltför tidig elitsatsning

En tredje norm som kraftigt påverkar svensk idrott på ett negativt sätt handlar om tidig satsning. Många tror på och jobbar för elitsatsning och bortrensning av de som inte är tillräckligt bra, extremt långt ned i åldrarna. Denna norm och uppfattning om att man måste börja idrotta vid 5 års ålder för att kunna bli bra fungerar inte. Det gör att många tröttnar tidigt på grund av många träningar och höga krav i alltför ung ålder. Vi får helt enkelt färre idrottare på grund av denna norm och den kan om den får fortsätta härja skjuta svensk idrott i sank.

Så om idrotten i vårt land ska kunna fortsätta utvecklas, bli mer konkurrenskraftig internationellt och framför allt vara till glädje för oss invånare måste vi ta tag i och besegra dessa normer.