Rosa är nog världens mest laddade färg. Ingen annan färg väcker så mycket känslor och skapar så stor debatt. Men varför är det så? Hur kommer det sig att vi så starkt börjat förknippa färgen rosa med det kvinnliga könet? Och varför är det egentligen dåligt?
Rosa i historien
Det kan till att börja med vara intressant att veta att rosa historiskt sätt inte alls varit förknippat med kvinnlighet. Färgen ansågs faktiskt helt neutral fram till sekelskiftet då det plötsligt kom på mode att klä sina barn i olika färger beroende på vilket kön de hade. I de flesta länder ansågs då rosa vara en färg för pojkar. Det sågs helt enkelt som en variation av rött, en typisk manlig och stark färg. Blått ansågs på de flesta håll hellre passa flickor, färgen beskrevs som stillsam och känslig och dessutom representerade den jungfru Maria. Anledningen till att blått sedermera kom att bli en färg förknippad med manlighet tros ha att göra med att män i blå uniformer blev normen under världskrigen.
Feministisk kamp för att ta tillbaka den rosa färgen
Idag är rosa mer omdebatterat än någonsin. På senare tid har färgen kommit att förknippas med den feministiska jämställdhetskampen. Feministerna försöker helt enkelt ta tillbaka färgen och tvätta bort den sköra, gulliga stämpeln. Det har hittills gått sådär. De flesta genusmedvetna föräldrar flyr numera färgen helt och hållet. De klär alltså varken sina söner eller döttrar i rosa eftersom de helt enkelt inte vet vad de ska göra med den. Det allra säkraste blir då att hålla sig ifrån den. Många hävdar i samma veva att de inte klär sina söner i rosa eftersom de är rädda för andras fördomar – förmodligen utan att tänka på att de själva i och med det reproducerar dessa fördomar.
Färgen är inte problemet
Låt oss vara ärliga här, det är inte den rosa färgen som är problemet. Det är de kvinnliga egenskaper som förknippas med den. Många avstår alltså från att klä sin pojke i rosa eftersom det skulle kunna få omvärlden att uppfatta pojken som feminin. Men vänta nu, vad är det egentligen som är så dåligt med det? Just det. Ingenting. Det är viktigt att förstå att problemet inte är att färgen rosa råkar ha tilldelats kvinnliga egenskaper – färgen hade lika gärna kunnat vara blå (något som sagt varit fallet tidigare.) Problemet är istället att vi nedvärderar de klassiskt kvinnliga egenskaperna och säger att typisk manliga kvaliteter är mycket bättre. Är inte det lite väl sorgligt 2015?