Jag stör mig enormt mycket på mitt ostädade hem, men är alldeles för fredagskvällstrött för att orka fixa det. Önskar så himla mycket att det gick att trolla bort alla dammråttor och smutsdisk på någon sekund. Och kanske den ljusa utväxten i håret också. För jag orkar minsann inte göra någon nytta ikväll alls. Inte …
Orkar inte så mycket annat. Har nämligen gått och blivit sjuk. Så jag vilar och hör på detta ljud som ömsom viskar lätt, susar, rasslar och ryter. Och så dregglar jag lite ibland när jag kommer att tänka på någon ovanligt lyckad lägenhetsritning jag sett. (Är nämligen aningens besatt av att byta bostad.)
I helgen gifte sig en av mina vänner. Vigseln var väldigt vacker med ingångsmusik som på några sekunder fick mitt hjärta att svämma över. Paret var ovanligt klädda; båda hade svarta byxor, vita skjortor och hängslen, en inspiration inte bara för bröllopssugna utan för alla om hur härligt det kan vara att göra konventionella saker …
Handen på hjärtat. Du är hemma i din ensamhet. Ingen hör, ingen ser. Och du råkar släppa en riktig brakfis. Känner dig generad, likgiltig eller belåten? Själv hör jag nog till den belåtna gruppen för det mesta. Tänker att ”Oj, det där gjorde jag bra.”
Då kan man fisa utan att skämmas.
Erika heter jag. Jag är feminist, avskyr könsroller och att stå i kö.
Förespråkar empati, skinn på näsan och
udda tésorter.
Senaste kommentarerna