Jag läste nån kommentar på Twitter som fick mig att tänka till. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad som sades eller vem det var. Det fick mig iallafall att börja fundera över varför begreppet ”the crazy cat lady/woman” är så negativt laddat och varför det finns behov av att sätta den här typen av etikett på en kvinna som har många katter och älskar dem. Uttrycket kan innebära både att helt enkelt ha många katter men kopplas även ofta ihop med att vara enstöring, galen och bo ensam. Många kvinnor skämtar om det med glimten i ögat eller är kanske till och med rädda att bli en sån. Varför?
1. Intressen som stereotypt sett betraktas som ”kvinnliga” får sällan lika hög status som de ”manliga”. Det är, vad jag vet, betydligt vanligare att det är kvinnor som har flera katter än män. Då faller detta in under samma fack som t ex modebloggare: kvinnor som har passion för något ”onödigt” och ”lite fånigt”, som det är tacksamt att förlöjliga. Har du någonsin hört talas om ”the crazy car man”?
2. Tvåsamhetsnormen utmanas när en människa väljer att leva ensam med djur istället för i ett heterosexuellt förhållande. Då tvåsamhet ses som det självklara idealet som alla innerst inne längtar efter, ses avvikare som misslyckade. Någon att tycka synd om. Omgivningen tolkar hennes omsorg om sina katter som en barnlängtan som aldrig får ”riktigt” utlopp. Men alla vill faktiskt inte skaffa barn.
3. Många bävar inför att leva ensamma. Icke-självvald ensamhet är något smärtsamt folk inte alltid vågar prata om. Det ligger där under ytan och gnager och skaver i all hemlighet. Men all ensamhet behöver inte vara av ondo – en del människor trivs med att vara mycket för sig själva.
4. Kvinnor som inte verkar behöva en man kan också vara utmanande. En av anledningarna till att många filmer inte klarar Bechdel-testet är för att kvinnorna i filmen inte pratar om något annat än något som har att göra med män. Att bryta mot detta kan verka provocerande. Det måste straffas genom en negativt klingande etikett.
5. Det går utmärkt att ha en katt, två katter är okej, men sedan någonstans kring den tredje/fjärde katten passeras någon slags gräns för vad som betraktas som ”lagom”. De som sticker ut betraktas ofta som lite udda. Men allt måste inte vara lagom. Med tanke på att det finns så många hemlösa katter är det väl jättebra om det finns folk som vill ha dem, så länge katterna får bra omvårdnad?
PS: Passande nog råkade jag ha på mig en top med tryck på Cat woman när fotot togs.
Senaste kommentarerna