I detta inlägg tänkte jag gå igenom kapitel 15. (Tidigare inlägg om denna bok kan du hitta under kategorin ”Jämlikhet, hållbarhet och rättvisa”.)
Ett ojämlikt samhälle skapar en mer konkurrensinriktad konsumtion. Pickett och Wilkinson säger i början av kapitlet att hållbarhet och jämlikhet hör ihop – och det kan mycket väl vara omöjligt att kunna skära ner på koldioxidutsläpp utan att samtidigt minska ojämlikheten.
Går det att upprätthålla en för oss acceptabel levnadsstandard om vi skär ner mycket på utsläppen? Enligt författarna finns det hopp. Däremot sågar de uppfinningar som t ex bränslesnåla bilar som räddningen för miljön.
Låt oss föreställa oss att det introduceras en ny generation bilmotorer som halverar bränsleförbrukningen. Det skulle då bli billigare att köra bil och vi skulle spara pengar, men det är pengar som vi med största sannolikhet skulle göra av med på något annat. Vi skulle kanske köra mer, köpa en större bil eller någon annan energislukande elektrisk produkt – kanske en större kyl eller frys.
De fortsätter sedan med:
Eftersom energisparande innovationer betyder att vi kan konsumera mer, fungerar de på samma sätt som ekonomisk tillväxt.
De förordar stationär ekonomi. Vad innebär det? undrar jag lite avvaktande. Författarna förklarar inte begreppet så mycket förutom att de ger några exempel. De framhåller t ex att:
En stationär ekonomi skulle emellertid inte innebära stagnation eller brist på förändring. Paradoxalt nog skulle övergången till en stationär ekonomi skapa väldiga behov av nyutveckling och förändring. Bättre användning av knappa tillgångar har alltid haft en primär betydelse som pådrivande kraft för innovation och teknisk förändring. Fastställda gränser för resurskonsumtion och utsläpp skulle ställa krav på förnyelse som aldrig förr.
Jag känner att jag måste ta reda på mer om begreppet innan jag kan bilda mig en åsikt. Pickett och Wilkinson säger vidare:
Det hävdas ofta att uppfinningar och nyskapande hänger samman med ojämlikhet och att detta skulle bero på löftet om individuella ekonomiska belöningar. Figur 15.3 tyder dock på motsatsen – att mer jämlika samhällen tenderar att vara mer kreativa. Tendensen är att det beviljas fler patent per invånare i mer jämlika samhällen än i de mindre jämlika.
Men är det verkligen ett sådant starkt samband mellan jämlikhet och konsumtion då?
Större jämlikhet förser oss med nyckeln till en minskning av det kulturellt betingade konsumtionstrycket.Vid en tid då människor tycks ha varit mer uppriktiga sade Henry Wallich, före detta centralbankschef och professor i ekonomi vid Yale: ”Tillväxt är ett surrogat för jämlikhet i inkomst. Så länge det finns tillväxt, finns det hopp, som gör att stora inkomstskillnader kan tolereras.”
[...]
En stor del av konsumtionens drivkraft ligger i statuskonkurrens.
Vi identifierar oss med det vi köper och äger. Att en rik person köper dyra saker handlar inte bara om att hen uppskattar kvalitet utan också om vad dessa dyra saker säger om dem i relation till andra. Produkter har ett starkt socialt värde. Och det är klart att de som har råd att köpa ”det allra bästa” därigenom känner sig lite bättre än alla andra. Det här är något som så gott som varje reklammakare spelar på: Du är värd det här! De drar nytta av en osäkerhet som verkar finnas djupt inom oss. De rikas konsumtion får de mer fattiga att känna mindre tillfredsställelse över vad de har. Att mindre jämlikhet höjer konsumtionstrycket har iakttagbara effekter. Det går även att se att reklamutgifterna per BNP ökar i mer ojämlika samhällen.
Om en viktig del av konsumismen är behovet av att efterlikna och jämföra status, eller helt enkelt att man känner sig vara tvungen att hålla jämna steg med alla andra, och att det därför i grund och botten handlar om att bygga upp en social fasad och en social position – då skulle det förklara varför vi fortsätter att jaga efter ekonomisk tillväxt trots dess uppenbara brist på fördelar.
Men det handlar inte om att vara rik i sig, utan om hur man framstår i jämförelsen med resten av samhället man lever i. I ett experiment visade det sig att deltagarna kunde tänka sig att sänka sin inkomst en hel del om det innebar att de fick leva i ett samhälle där de var mer välbärgade än andra.
Alltför ofta betraktas konsumismen som om den skulle avspegla ett grundläggande mänskligt materiellt egenintresse och habegär. Men längre från sanningen kan man knappast komma. Vårt nästan neurotiska behov av att shoppa och konsumera avspeglar istället hur djupt sociala vi är.
Så starkt påverkas vi av omgivningen att vi använder ägodelar för att framstå som bättre i andras ögon. Och då blir det naturligt att prylar köps mer för vad de säger om sig ägare än om användbarheten i sig. För att åstadkomma ett mer hållbart samhälle med mindre utsläpp bör vi sträva efter jämlik gemenskap där människor svetsas samman.
Senaste kommentarerna