Jämlikhetsanden del 4: Vårt sociala arv

(Har du missat mina tidigare delar kan du här läsa del 1, del 2 och del 3.)

Trots att synen på ojämlikhet alltid varit central för oenigheten mellan den politiska högern och vänstern är det endast ett fåtal som inte skulle föredra ett vänligare samhälle med mindre våld, bättre psykisk hälsa, mer engagemang i samhällslivet och så vidare. Då vi nu har visat att en minskning av ojämlikheten leder till ett mycket bättre samhälle är den avgörande haken om folk tror att större jämlikhet är möjlig att uppnå.

Så inleder Pickett och Wilkinson kapitel 14, som jag tänkte börja gå igenom nu. De påpekar att det inte är någon ouppnåelig utopi de pratar om, utan något som är genomförbart.

Överallt tycks det finnas bevis för att det materiella egenintresset är den styrande principen för mänskligt liv. Marknadsekonomins effektivitet tycks bevisa att penningbegär och girighet är – precis som den ekonomiska teorin säger – de dominerande mänskliga drivkrafterna.

Som tur är, är det inte det enda vi styrs av. För att visa på det tar författarna upp vänskap och social status, ”motsatsparet” som båda är avgörande ”för varje individs hälsa”. ”De representerar de två motsatta sätt på vilka vi kommer i kontakt med varandra.” Social status bygger på ett system skapat av makt och tvång, där de som står högst i rang får fördelar gentemot andra och de som är längst ner i hackordningen får minst. Vänskap däremot handlar om att samarbeta och ge gåvor, att ”erkänna och reagera på varandras behov”.

Att dela med sig av sin föda och att äta tillsammans förmedlar samma symboliska budskap och gör det på ett särskilt kraftfullt sätt eftersom födan är det mest fundamentala av alla materiella behov.

Social status och vänskap reflekterar de olika sätt vi hanterar jakten efter mat, boende, partner med mera. De gör att vi ser på omgivningen som rivaler eller källa till trygghet. De största konflikterna och farorna finns ofta inom samma art. Människor är inte bara varelser som orsakar katastrofer och konflikter, vi har också ”en unik förmåga att samarbeta, att lära av varandra och att ge varandra kärlek och bistånd av alla slag.”

Dessa dimensioner av socialt liv är så viktiga att brist på vänner och låg social status är bland de viktigaste orsakerna till kronisk stress, vilket starkt påverkar hälsan hos befolkningarna i rika länder idag.

Pickett och Wilkinson tar upp ett exempel på hur olika aparter hanterar vardagens konflikter. Chimpansflockar styrs av en sträng rangordning, där det alltid finns en hanne i toppen, hela tiden reproducerad genom detaljerade ritualer som tydligt signalerar underkastelse och dominans. Hos bonoboerna, en annan sorts apor, råder däremot större jämlikhet. Hannar och honor ses som lika värda. De sysselsätter sig gärna med ömsesidig onani, ålder eller kön spelar inte så stor roll. Här används sex som ett medel för att mildra spänningar, skapa vänskap och dämpa konflikter. De problem chimpanser löser med makt, löser bonoboerna med sex. ”Kanske är det just de stora beteendeskillnaderna som gör att bonoboerna – som forskningen visat – är bättre än chimpanserna på uppgifter som kräver samarbete.”

Det faktum att vi kan instämma med Sartre då han säger att ”helvetet är andra människor” och samtidigt erkänna att andra människor kan vara något himmelskt, visar hur djupt insnärjda vi är i det sociala livet. Forskning kring de stressfaktorer som påverkar det kardiovaskulära systemet har kommit till slutsatsen att ”konflikter och spänningar i våra relationer till andra är de i särklass mest smärtsamma inslagen i vårt dagliga liv vad gäller omedelbara och varaktiga effekter på det känslomässiga välbefinnandet.”

Jag kommer att fortsätta skriva mer om detta kapitel även i nästa del.