Det är inte bara kunskap och nya perspektiv som jag värdesätter i de feministiska bloggar jag följer. På något vis blir det här läsandet och kommenterandet en slags gemenskap som gör skillnad. Att veta att det finns andra som delar mina värderingar. Som skulle tolka situationer på liknande sätt. Som förstår utan att jag alltid behöver argumentera för det mest grundläggande. Det är skönt.
Jag har vänner som är feminister. Som faktiskt var påverkande faktorer för att jag överhuvudtaget skulle bli det själv. Och så har jag andra vänner som kanske inte direkt bekänner sig som feminister men som håller med mig en del och som är respektfulla och intressanta att diskutera med. Min pojkvän kallar sig inte feminist men vi delar samma värderingar. T ex avskyr vi båda könsroller. Jag skulle aldrig stå ut att vara tillsammans med någon som yttrade saker som ”Låt pojkar få vara pojkar och flickor få vara flickor” eller ”Det är statsfeminismens fel att pappor diskrimineras i vårdnadstvister”.
Ändå har gemenskapen bland bloggarna blivit väldigt viktig för mig. Kanske beror det på att jag jobbar som en av få kvinnor i en mansdominerad bransch. Det är sällan det pratas om jämställdhet, men jag har varit där tillräckligt länge för att tro mig veta att de flesta på mitt jobb skulle nog sympatisera betydligt mer med Pär Ströms åsikter än med Gudrun Schymans. Om jag skulle hamna i en diskussion om detta skulle jag definitivt vara i numerärt underläge. Jag som dessutom är usel på att debattera. Att vara i minoritet kan kännas påfrestande ibland.
Då är det skönt att få sig en dos av något annat när jag kommer hem. Att veta att det finns en hel drös med andra feminister därute är härligt. Självklart är det viktigt att ha egna åsikter och inte hänga upp dem på andra. Men det känns heller ingen idé att förneka det faktum att vi behöver varandra.
6 kommentarer
Fröken Bella säger:
6 oktober, 2011 vid 10:14 (UTC 2)
Amen sister! Bloggar is the shit och jag älskar din! Tack för du finns =)
visselpaj säger:
6 oktober, 2011 vid 11:00 (UTC 2)
Detsamma. Lite bloggkärlek sitter ju inte fel.
Hannah - OnewayCommunication säger:
6 oktober, 2011 vid 10:42 (UTC 2)
Åh, så känner jag också, även om jag generellt sett är förskonad från Strömanhängare i min vardag. Det är så skönt så skönt att läsa andra som reflekterar över samma saker som jag. Jag brukar inte vara en sån som skriver ”kram” helt oreflekterat, så nu gör jag det reflekterat istället: Kram!
visselpaj säger:
6 oktober, 2011 vid 10:59 (UTC 2)
Kan ju lägga till att mina kollegor förmodligen (?) inte känner till Ström. Men om de gjorde det skulle nog många av dem gilla honom.
Hannah - OnewayCommunication säger:
6 oktober, 2011 vid 11:08 (UTC 2)
Otroligt att jag fick in tre versioner av ”reflektera” i den korta kommentaren, för övrigt. Måste. Skaffa. Bättre. Vokabulär.
visselpaj säger:
6 oktober, 2011 vid 11:11 (UTC 2)
Hehe. Fast att du använder ordet sista gången blir ju väldigt befogat.